fredag 24 augusti 2012

VILGOT!!

Älskade grabb.....du är verkligen ett bevis på att man ska aldrig ge upp!!
Vilgot drygt 1½ år!
Det har varit en tuff tid när vi tänker tillbaka....tänk hur ont du haft utan vi förstått varför.
Som liten valp var du en väldigt gnällig valp.
Vad vi än gjorde med dig så gnällde du mycket, mest hela tiden och vi förstod inte varför....kaske det var för att du ville hänga med de stora grabbarna och inte fick mm tänkte vi ju mest.
Du fick följa med redan från början på våra äventyr, som här nedan där du går så stolt bredvid din matte.
Vilgot o matte!!
Ju äldre du blev ju slarvigare gångstil fick du...men vi hade inte en tanke på att det var för du hade ont.
Nej, vi tänkte bara att det har med din ålder att göra. Det växer bort när du blir äldre sa vi hela tiden.
Men det gjorde det inte, det blev bara värre o värre.
Till slut fick vi knappt röra dina bakben, du skrek när vi skulle torka dina tassar mm och din gångstil var fulare än nånsin.
Till slut så galopperade du jämfota med bakbenen hela tiden så att galoppera fort var det bästa för dig....däremot att gå promenader i travgång fixade du inte alls!
Sen en morgon så kunde du knappt gå alls, du vinglade och såg ut som du var drågad av något.
Då ringde vi veterinären och fick komma med en gång. Det visade sig att du hade borrelia.....aha, det var ju därför du gick så illa tänkte vi då, det var ju därför du hade så ont!!
Du gick sedan igenom tre antibiotikakurer utan att bli bra........det är nåt som inte stämde.
Vi tog kontakt med veterinären igen, då var du precis fyllda ett år och gjorde en höftledsröngen på dig.
Det visade sig att du hade D på båda dina höfter.......självklart har du haft ont av det hela tiden!!
Att inte vi fattat det och snacka om det dåligta samvete vi fick.
Sen kom det en mycket jobbig tid då vi velade hit och dit, pratade med massor av människor hur vi skulle göra med dig.
Den ena sa si...den andre så, men vi bestämde oss för att göra allt för dig och det är vi evigt tacksamma för.
Med hjälp av smärtstillande började vi träna upp dina höfter då du i stort sett inte hade några muskler alls i bakbenen med hjälp av massor  simträning.
Du simmade flera gånger i veckan både hemma och på hundsim. All din övriga motion tillbringades mest i skog o mark utan afalterade vägar.
Och det har gett resultat kan vi lova.....nu hänger du med på allt utan några som helst problem!!
Jepps, att vara på klipporna.......
 
och få simma i havet är ju bara så kul!
Lika kul är det att spana på vad de andra gör......
och att kunna skaka av sig en massa vatten är också ganska "ballt"

Att hämta pinnar precis som Abbe gillar jag också!

Fina, fina Vilgot!
Du älskar att få vara med dina kompisar.....
GRABBARNA BOYS!
Det vi vill egentligen tala om det detta inlägg är att vi är evigt tacksamma över att vi lagt ner all denna tid och alla dessa pengar på denna grabb som nu hänger med båda mattarna i motionsspåren helt utan problem......(hans egna matte Bella har också börjat ta med honom när hon är ute och joggar).
Vi har minskat ner hans smärtstillande till var tredje dag....kanske han slipper den också en vacker dag.
Vilgot har även blivit en mer o mer kelig vovve som gillar att vara nära någon matte eller husse, han vill komma upp i famnen allt mer o mer.
Kan det ha med hans smärta att göra tro att han för några månader sedan inte var någon kelig vovve alls att han var en ganska osocial vovve helt enkelt?
Vi tror det.....så ge inte upp i först taget!!
Och vi älskar denna grabb otroligt mycket!

VOV PÅ ER ALLA!

14 kommentarer:

Ann-Margret, Vinja o Bozza sa...

Ja nog är det bra att inte ge upp ibland. Simträning är ju kanon för en hund som inte ska belasta sig så mycke.

Men nog håller jag med om att man får lite dåligt samvete som husse/matte när man inte upptäcker tidigt att dom har ont utan man tror det är nått annat.

Så det måste verkligen kännas skönt nu att allt jobb och tid ni lagt ner på Vilgot har gett sånt bra resultat :)

Kram

Hanna aka Lilla My sa...

Underbart att läsa att han mår fint. Förstår precis hur ni känner.

Kram

Carina sa...

Solskenhistoria! och min första tanke var vilken tur att just ni blev hans familj!!!

Eva sa...

Det är en helt fantastisk "resa" ni gjort med denna goe' grabb!
Och att ni inte förstod i början... HUR skulle ni ha kunnat göra det? De gissningar ni hade var ju helt naturliga.Förstår att han blir keligare. Vi har lite samma fenomen här när A blir säkrare. Vilgot blir väl mer säker på att det inte ska göra ont att bli tagen i helt enkelt.
Ni har gjort ett superjobb med honom och ska bara vara stolta och glada!
Och så kan jag berätta vi har en dansksvensk kille vid namn Fabian här. Han har också väldigt dåliga höfter. Är nu snart 4 o får medicin någon gång ibland, från att ha fått som V.
PUSS till duktiga gubben!

Elon och Linus matte sa...

Så underbart att läsa detta, först när jag började läsa, trodde jag att han var borta och började nästan gråta, men så såg jag att det blev mer och mer hoppfullt i texten och vad glad jag blir. Härligt för Vilgot, att få komma tillbaka och vara som en hund ska vara. Ang. detta med kelighet, så har linus också blivit det nu när han har haft ont av sitt våteksem. Nu kommer han och vill pussas och komma upp i knät, förut var hanmer sådans om ville ligga ifred.
/Carola

Elon och Linus matte sa...

Halsbandet är gjort av en privatperson här i Linköping. Hon har gjort fyra halsband hittills åt Elon och Linus. De är jättefina

Kasper sa...

Vi har tänkt en del på Vilgot, och nu blev vi så glada över det här inlägget. Underbart att läsa! Vi förstår att det kan kännas svårt att tänka på hans första onda tid - men lyckligtvis så har han själv säkert glömt den nu.
Ni har verkligen kämpat, allihop!
Som sagt, underbart att få veta att det ger så fint resultat.

Anonym sa...

Verkligen en solskenshistoria! Ni är ena underbara grabbar boys med familj och fantastiska Vilgot!

/Jenny o Brio

Emma o Malte sa...

Fina fina Vilgot! Vi är så glaaaada att du är pigg och mår bra igen! Du är ju världens finaste brorsa!
Och hur skulle din matte och husse kunna veta att du hade ont i dina höfter? Det är väl inte sånt man går o tänker på när man fått hem en liten kille.
Världens största kram till världens finaste brorsa!

Katarina sa...

Så glad jag blir! Fina Vilgot - du hade allt tur som hamnade i den här familjen!

Britt Marie o Rudi sa...

När vi läste på fejjan i går att Vilgot var grabben som hänger med på joggingturerna trodde vi knappt det var sant! Såååå glada med er är vi!!! Och så klart ni inte kunde veta hur illa ställt det var med honom från början!
En underbar berätteslse som värmer hjärtat!

Cruellas sida sa...

Åh vilka härliga nyheter! Blir lite blöt i ögat när jag läser denna fina historia. Vilket jobb ni har gjort!

Zamantha och Freija sa...

Åhhh vad roligt att läsa om Vilgots otroliga framsteg....Vilken tur att han hamnade hos er kloka hundägare med hjärta av guld o som gör verkligen allt för era grabbar!!! Kram

Ulf sa...

Det är så härligt att läsa. Säger som de andra. Vilken tur att han kom till er.
Ulf