Älskade grabb.....du är verkligen ett bevis på att man ska aldrig ge upp!!
 |
| Vilgot drygt 1½ år! |
Det har varit en tuff tid när vi tänker tillbaka....tänk hur ont du haft utan vi förstått varför.
Som liten valp var du en väldigt gnällig valp.
Vad vi än gjorde med dig så gnällde du mycket, mest hela tiden och vi förstod inte varför....kaske det var för att du ville hänga med de stora grabbarna och inte fick mm tänkte vi ju mest.
Du fick följa med redan från början på våra äventyr, som här nedan där du går så stolt bredvid din matte.
 |
| Vilgot o matte!! |
Ju äldre du blev ju slarvigare gångstil fick du...men vi hade inte en tanke på att det var för du hade ont.
Nej, vi tänkte bara att det har med din ålder att göra. Det växer bort när du blir äldre sa vi hela tiden.
Men det gjorde det inte, det blev bara värre o värre.
Till slut fick vi knappt röra dina bakben, du skrek när vi skulle torka dina tassar mm och din gångstil var fulare än nånsin.
Till slut så galopperade du jämfota med bakbenen hela tiden så att galoppera fort var det bästa för dig....däremot att gå promenader i travgång fixade du inte alls!
Sen en morgon så kunde du knappt gå alls, du vinglade och såg ut som du var drågad av något.
Då ringde vi veterinären och fick komma med en gång. Det visade sig att du hade borrelia.....aha, det var ju därför du gick så illa tänkte vi då, det var ju därför du hade så ont!!
Du gick sedan igenom tre antibiotikakurer utan att bli bra........det är nåt som inte stämde.
Vi tog kontakt med veterinären igen, då var du precis fyllda ett år och gjorde en höftledsröngen på dig.
Det visade sig att du hade D på båda dina höfter.......självklart har du haft ont av det hela tiden!!
Att inte vi fattat det och snacka om det dåligta samvete vi fick.
Sen kom det en mycket jobbig tid då vi velade hit och dit, pratade med massor av människor hur vi skulle göra med dig.
Den ena sa si...den andre så, men vi bestämde oss för att göra allt för dig och det är vi evigt tacksamma för.
Med hjälp av smärtstillande började vi träna upp dina höfter då du i stort sett inte hade några muskler alls i bakbenen med hjälp av massor simträning.
Du simmade flera gånger i veckan både hemma och på hundsim. All din övriga motion tillbringades mest i skog o mark utan afalterade vägar.
Och det har gett resultat kan vi lova.....nu hänger du med på allt utan några som helst problem!!
 |
| Jepps, att vara på klipporna....... |
 |
| och få simma i havet är ju bara så kul! |
 |
| Lika kul är det att spana på vad de andra gör...... |
 |
| och att kunna skaka av sig en massa vatten är också ganska "ballt" |
 |
| Att hämta pinnar precis som Abbe gillar jag också! |
 |
| Fina, fina Vilgot! |
Du älskar att få vara med dina kompisar.....
 |
| GRABBARNA BOYS! |
Det vi vill egentligen tala om det detta inlägg är att vi är evigt tacksamma över att vi lagt ner all denna tid och alla dessa pengar på denna grabb som nu hänger med båda mattarna i motionsspåren helt utan problem......(hans egna matte Bella har också börjat ta med honom när hon är ute och joggar).
Vi har minskat ner hans smärtstillande till var tredje dag....kanske han slipper den också en vacker dag.
Vilgot har även blivit en mer o mer kelig vovve som gillar att vara nära någon matte eller husse, han vill komma upp i famnen allt mer o mer.
Kan det ha med hans smärta att göra tro att han för några månader sedan inte var någon kelig vovve alls att han var en ganska osocial vovve helt enkelt?
Vi tror det.....så ge inte upp i först taget!!
Och vi älskar denna grabb otroligt mycket!
VOV PÅ ER ALLA!
.JPG)
