tar vi rutinerade grabbar till oss lille Melvin.
Mer o mer lär vi Melvin mer om hur grabbarna boys vardag fungerar.
Melvin lär sig fort och är en sådan mjuk och mysig liten grabb som hittills fått allas hjärtan att smälta.
Idag var det premiären för honom att vandra runt travbanan tillsammans med oss......dock buren i mattes famn till 99%.
Men några små pauser hade vi då vi visade honom hur en gruppfotografering fungerar!.
För det har vi ju stor rutin på kan man väl säga......
så snart har vi lärt Melvin....
allt om gruppfotografering!
Sen har redan lärt Melvin att gräs kan lukta mycket bättre än vårt gräs där hemma!
Jepps, ni har rätt grabbar....här luktar ju gott!!
Att Melvin ser upp till oss alla är då en sak som är säkert......och en som fått en helt ny roll i grabbgänget är Vilgot.
Vilgot är helt plötsligt inte minst längre, han är inte den som är mest underlägsen längre....nej, nu har han fått talan minsann här hemma också.
Nu är det helt enkelt Melvin som ska anpassa sig till oss....även till Vilgot som är ny på sitt jobb!
Idag har även Melvin hälsat på kråkan Håkan.
Kråkan Håkan är en mycket snäll kråka som visade upp sin allra svagaste sida när Melvin hälsade på honom!
-Hej på dig kråkan Håkan....vi är ju lika stora du o jag!!
Solen har visat sig från sin allra bästaste sida större delen av dagen, då kan man......
pausa i solen en stund eller två!
Paus i solen var det minsann fler som hade.
-Paus!!!!!!!!!!!!! -Nej, nej, nej.....jag har ingen paus, jag är.....
faktiskt på span med farsan Teo....ser ni väl!!
-Får jag också vara med farsan??? -Självklart får du det min son!
Det är alltid nån rolig filur som går förbi på cykelbanorna utanför vår tomt....så då gäller det att man är på spanvakt mest hela tiden!
Med detta vill vi bara tala om att Melvin är en supertrygg valp som inte är rädd eller orolig för någonting, han helt enkelt finner sig i allt......och självklart är han medlem i vårt grabbgäng grabbarnaboys!!
Jepp....något mer orättvist finns inte i min värld just nu!
Hör bara här:
-Tänk att den minsta av oss alla ska få äta mat fyra gånger varje dag mot mina fjuttiga två......för mig är det inte logiskt för fem öre!!!
-Det borde ju vara tvärtom.....jag som är störst borde få äta mat typ åtta gånger varje dag då istället.
-Det är iallafall min åsikt.
-Så ska........
du ta och flytta på dig så jag kan äta upp din mat nu.....din lille plutt!!!
-Men om sanningen ska fram så gör jag inte sådana dumheter när någon tittar på......trots att det är orättvist så det heter duga!
....jag tagit
mitt pick o pack och flyttat hem till grabbgänget Grabbarna boys!!
Där trivs jag redan efter bara några timmar som fisken i vattnet....faktiskt känns det som jag aldrig bott någon annanstans i mitt 8 veckors långa liv!!
Jag har redan intagit soffan......
på min lilla filt!!
Där satte jag genast tänderna i min nya......
leksaks-ko som min matte.....
köpt endast till mig.
Jag har även lattjat runt på mattes rum, fått ett nytt halsband, ätit, kissat o bajsat ute.....
och provsuttit hennes matta!!
NATURLIGTVIS så ska jag lära mig i tid för vi är ju......
GRABBARNA BOYS!!
(och den gula flygande bollen fick även vara med på bild som ni ser)
....var jag Abbe typ 7 veckor gammal.
Då såg jag ut exakt.....
så här!!!
Så liten, så näpen och helt underbar enligt min matte.
Nu är jag en grabb i mina bästa år.....typ fyra och är den som är äldst i grabbligan GRABBARNABOYS!!!
Enligt min matte så kan jag läsa hennes tankar, jag kan snacka en väldans massa goja och så är jag ett STORT matvrak!!
Jag kan ju erkänna att jag är mer än gärna medhjälpare till mattjuven!!!! som härjar runt här ibland!
Alltså........jag är helt perfekt med andra ord!!!
/Abbe!
EN GÅNG FÖR LÄNGE SEDAN.......
....var jag Teo typ 7 veckor gammal.
Då såg jag ut exakt....
så här!!
Jag var faktiskt väldans liten då jag flyttade hem till Abbe för drygt tre år sedan.
Jag var bara halva storleken......typ 1,7 kg tung!!
Kanske inte så konstigt att Abbe var dubbelt så stor.....(3,4 kg) för han är ju äldst och just för att han var och är ett gigantiskt MATVRAK!!!
Själv tillhör jag den lite mer försynta typen av cocker som tar livet med ro, jag stressar aldrig...inte ens med mat och vill vara där min matte befinner sig.....helst dygnet runt om jag fick bestämma.
Jag är en mycket kelig cockerspaniel som bara älskar att få sitta i knäet på min matte.....men är ej hon tillgänglig så kan jag mycket väl tänka mig ett annat knä också!!
Jag är inte den som är den!
Sen är jag är också ganska unik i grabbgänget GRABBARNA BOYS!!!
Jag är nämligen farsa flera gånger om....b.l.a till grabben här nedan!! /Teo!
EN GÅNG FÖR INTE SÅ LÄNGE SEDAN.......
Var jag Vilgot typ 7 veckor gammal!!
Det känns som igår om jag själv får säga det och då såg jag ut exakt....
så här!!
Jag är son till farsan Teo vilket jag är enormt stolt över.....för bättre farsa kan man nog inte ha.
Dessutom så är min alldeles egna matte Bella Abbes och farsans mattes morsa......förstår ni?
Jag är en grabb som fyllde ett i november, jag älskar livet och jag är för närvarande minst i grabbgänget GRABBARNA BOYS.
Sen kan jag erkänna att ibland är livet allt bra tufft....det är verkligen ingen dans på rosor då man inte alltid kan eller får hänga med Abbe och farsans upptåg i skog o mark!!
Men jag älskar livet och min flock älskar mig!! /Vilgot!
EN GÅNG FÖR INTE ALLS SÅ LÄNGE SEDAN......
....var jag Melvin faktiskt 7 veckor gammal.
Då såg jag ut exakt.....
så här!
Jag är son till farsan Teo och halvlillebror till min storebror Vilgot.
Hur mitt liv med grabbgänget GRABBARNA BOYS kommer att bli....ja, det återstår att se!
För på måndag tar jag mitt pick o pack och flyttar dit. /Melvin!
Vintergäck
är en ört tillhörande familjen ranunkelväxter.
Den är ett mycket tidigt vårtecken som trivs på soliga och varma ställen och är mycket vanlig i södra Sverige.
Grannens vintergäck!!
Nu är det så att vi inte har några vintergäck i vår trädgård ännu, däremot har grannen desto fler....så där var så klart matte och fotograferade!
En annan mycket vacker Vintergäck som trivs i solen är Cockett´s Vintergäck 7 veckor gammal.
Denna vackra lilla vårblomma var vi och kelade med igår och han njöt verkligen av de varma solstrålarna på sin lilla mage.
Cockett´s Vintergäck!!
Som ni kanske har räknat ut så ska Melvin flytta hem till vår flock om exakt sex dagar.
Denna underbara Vintergäck som har haft namnet "Fabian" en tid men som igår fick det slutliga namnet Melvin av sin matte.
Självklart är hans matte samma matte som Vilgot, nämligen Isabella!!
Här ligger Melvin och Vilgots matte och gosar med ett gäng vårblommor!!
Bella ville göra ett försök att få sina båda vovvar tillsammans på bild.....som dock var mindre uppskattat av "storebror" Vilgot.
-Jaha....så det är du som är Melvin? -Värst vad liten du är då!
Samtidigt som Vilgot och även farsan Teo höll sig på behörigt avstånd från småttingarna så var de väldigt nyfikna.
Mest nyfiken var Vilgot....men den som höll allra sig närmst småttingarna var faktiskt Abbe.
Dock talade han om för dem om de var lite för närgångna med ett morr och det förstod de genast vad han menade med det.
Här har vi Melvin återigen:
Så här längtas det tills den magiska dagen kommer då Melvin flyttar hem till oss så vi kan få lära honom precis allt vi kan......det ska bli riktigt kul det!!!
Vill ni får ni gärna titta på en liten filmsnutt på honom här....välden är allt bra stor ibland!!
Så mycket att upptäcka i den stora världen.
Idag har vi varit med Vilgot hos veterinären.
Där har mattarna och husse pratat om hur vi ska gå tillväga med Vilgots framtid med mediciner, träning och mycket, mycket annat.
Det bestämdes dock att han kommer fortsätta ett tag till med smärtstillande, simträning, mycket koppelpromenader i skog och mark.
Det finns även andra medicinska åtgärder att ge men det ville vi inte.....inte ännu iallafall.
Vi kunde även börja träna honom i sand...t.ex ett grustag eller på en sandstrand där han får kämpa lite med sina ben.
Helst inga promenader överhuvudtaget på asfalt och andra hårda underlag.
Vad Vilgot haft och har så ont av ska vi ta och berätta här och nu.
Vilgot har tyvärr D-höfter som han har haft mycket ont av i hela sitt liv.
Många pusselbitar föll på plats när vi höftledsröngade honom för några månader sedan.....som varför han går så fruktansvärt illa och varför han gnällt i stort sett hela tiden när vi varit ute och gått.
Detta är något som han alltid gjort under hela sitt första år tillsammans med oss.
Vi har hela tiden trott att det är något som kommer växer bort på honom när han blir äldre.....men tyvärr är det inte så enkelt.
Varför just vår Vilgot drabbats av detta vet vi inte och förmodligen får vi aldrig veta det heller.
Men det kan förekomma att hundar föds med höftfel ändå, även om det inte är så vanligt.
Bellas stora dröm var ju att kunna börjat träna agility med honom i vår....men den drömmen gick i kras för henne.
Hela tiden plågas vi av olika tankar och känslor..........VILKET ÄR RÄTT OCH VILKET ÄR FEL!!
Vi önskar verkligen inte någon annan att hamna i denna situation.
Vilgot är ju en sån charmig, go och mycket possitiv grabb och det gör då saken inte lättare!!!
Sedan vill matte passa på att tacka för alla omtänksamma kommentarer i det förra inlägget.
De betyder otroligt mycket......precis lika mycket som när Abbe försöker tala om att nu mår du faktiskt inte bra matte.
Så att försöka lura den där röde matglade och mycket pratglade grabb....nej se det går inte alls det !!
Men är det inte så att ärlighet faktiskt varar längst?
Ännu en gång har du bevisat att min oro kan vara befogad.
Du är verkligen en mästare på det och att försöka ljuga och dölja det inför dig om hur man mår är är helt klar stört omöjligt.
Igårkväll på agilityn var det fullständigt meningslöst att få dig till att springa, hur jag än försökte få igång dig så gick det inte.
Du lufsade på sin höjd runt banan bara....ändå jag vet att agility är bland det bästa och roligaste du vet.
Du ville helst bara vara nära och sitta i knäet under hela träningen.
Men du är så himla klok underbar grabb.
Varför ska man springa och hoppa över de där fjantiga hindrena tycktes du tänka....min matte har ju sina tankar på annat håll ju.
Att hon springer och hoppar, stutsar, tjoar och tjimmar för att få igång mig är ju bara så meningslöst för hennes tankar är ju iväg på annat.
-Men matte då....jag gillar ju dig och jag vet varför jag inte ville hoppa igår!!
Du har så rätt så Abbe.....min oro var helt och hållet sann och jag kunde inte ens glömma eller på nåt vis dölja det för mig själv och framför allt inte för dig.
Det visade sig klart och tydligt när vi kom hem från träningen!!
Tack för att du finns i mitt liv Abbe. /Din matte!!
