Älskade grabb!!

Ännu en gång har du bevisat att min oro kan vara befogad.
Du är verkligen en mästare på det och att försöka ljuga och dölja det inför dig om hur man mår är är helt klar stört omöjligt.
Igårkväll på agilityn var det fullständigt meningslöst att få dig till att springa, hur jag än försökte få igång dig så gick det inte.
Du lufsade på sin höjd runt banan bara....ändå jag vet att agility är bland det bästa och roligaste du vet.
Du ville helst bara vara nära och sitta i knäet under hela träningen.
Men du är så himla klok underbar grabb.
Varför ska man springa och hoppa över de där fjantiga hindrena tycktes du tänka....min matte har ju sina tankar på annat håll ju.
Att hon springer och hoppar, stutsar, tjoar och tjimmar för att få igång mig är ju bara så meningslöst för hennes tankar är ju iväg på annat.

-Men matte då....jag gillar ju dig och jag vet varför jag inte ville hoppa igår!!

Du har så rätt så Abbe.....min oro var helt och hållet sann och jag kunde inte ens glömma eller på nåt vis dölja det för mig själv och framför allt inte för dig.
Det visade sig klart och tydligt när vi kom hem från träningen!!
Tack för att du finns i mitt liv Abbe.
/Din matte!!