måndag 29 november 2010

Någon gång...

 ...under gårdagen när lillmatte inte var hemma fick bönsyrsan Waldemar
för sig att utöka sina vyer.
(nu är detta en gammal bild)
Nyfikna Waldemar!!
Waldemar hade lyckats ta sig ut ur sitt lilla akvarium och kommit för
nära ljusrampen.
Så när lillmatte skulle ge honom en maggots och spraya vatten i hans
lilla hus så hittade hon honom död.
Lillmatte blev jätteledsen och var helt otröstlig.
Matte o husse hjälpte henne med att hitta en liten ask som hon la han i.
Waldemar i sin lilla ask!
Idag när hon kom hem från skolan så gjorde hon asken så fin.



















Det var inte bara lillmatte som blev ledsen över vad som hänt.
Matte o husse blev också ledsna, för Waldemar var ett mycket speciellt
litet kryp med en stor personlighet.
Nyfiken och allert var han.
Lillmatte ville bara berätta vad som hänt då många visste vem han var.

Vov på er alla!!

10 kommentarer:

Eva sa...

Men stackars lille Valdemar! Att det ska vara farligt att vara lite nyfiken och företagsam:(
Och stackars lillmatten!
Vi hoppas att hon kan tänka sig en ny av samma typ, för han var väldigt vacker och spännande att titta på och läsa om!

Arlo sa...

Stackars Waldemar och ännu mer stackars Lill-matte och ni andra! Man blir attans ledsen oavsett vem som dör, bara det är någon som man tyckte väldigt mycket om! Fast vi inte kände Waldemar alls, så tyckte vi mycket om att läsa om honom och se fina foton på honom! Kram till er alla från oss!

Katarina sa...

Världen är stor och farlig även för en liten bönsyrsa. Stackars Waldemar som var lite för nyfiken.
Kram till lillmatte!

Malin sa...

Stackars lillmatte, jag förstår att hon blev ledsen! Hoppas grabbarna tröstade med blöta hundpussar och att hon snart kommer att må bättre. Sorg är sorg oavsett.
Krama henne ifrån mig!

Susann Larsson sa...

Usch då! Stackars lillmatte och Waldemar. Man blir så ledsen när ens djur dör. Kram Från Grabbarna Larsson.

Jenny o Brio sa...

Vi lider med lillmatte och Waldemar!
Jag var också jätteldesen när min vandrande pinne Amalia dog 1986.
Man kan inte förakta ens mycket små djurs värde...

Sandra sa...

Åh vad tråkigt :) En stor kram till lillmatte från mig och varsin blöt hundpuss från Zamantha och Freija .

Carina sa...

Kramisar till lillmatte. Alltid trist att mista någon man håller av oavsett om det är stort eller litet.

anette sa...

Tråkigt att läsa... <3 <3 <3
Kram till er alla

Elons matte sa...

Ja, nog har vi följt allt från bananflugeuppfödning till köpet av Valdemar. Det var verkligen tråligt att höra detta. Även syrsor har sin charm och är sällskap på sitt vis. Många kramar från oss i Linköping