torsdag 14 oktober 2010

Grabbarna boys här och lite Athos "problem"

Om ni undrar vad vi gjorde igår så var vi väldans trötta kan vi tala om.
Kvällen såg ut så här ungefär hela tiden och vi orkade helt enkelt inte göra nånting.



Mysfaktor tio på en skala av tio i soffan tillsammans med vår matte.

Annat har det varit idag och kväll.
Vi har b.l.a rastat matte i över två timmar längs med Mörrumsån.
Den rundan är runt 10 km lång och vi lyckades återigen med att inte låta Abbe bada.
Och eftersom fisket är slut i ån så var vi helt själva.
Inte en enda fiskare i sikte, bara vi grabbar o matte.

Jaha, vart har den lille brune tagit vägen!!

Den lille brune befann sig precis bakom matte kan vi avslöja.
Och så klart skulle vi bli fotograferade.

Omelett!!
Eller så kan man säga kexchoklad, så ler man fint in i kameran!

Tänk att vi lyckade ännu en gång med att få Abbe till att inte bada.
Det kan vi kalla duktigt om vi får skryta lite.

Det ska ni veta, det är enbart för mattes skull som jag inte hoppade i plurret!!

På bilden här nedan ser ni ingen mindre än Ahos.
Athos är vår allra bästa vän som är snällast i världen.
Han är ju så snäll så han nästan är dum.
Är JAG dum!!
JAG är ju helt enkelt bara en äkta vanlig goldenretriever som snart fyller 6 år!!!

Vanlig o vanlig det kan man ju undra.
Förutom att han är snäll så han nästan är dum, är pigg på bus precis när som helst, älskar att jobba och alltid är till lags så har du en mindre bra sida.
Den sidan är att möta andra hundar, speciellt hundar han inte känner.
Den är är mycket jobbigt för matte eller husse och säkert för Athos också.
Han stressar upp sig och gör en massa olika överslagshandlingar som t.e.x skaka sig, gäspa, hässja så han låter som ett ånglok, skälla och blir totalt okontaktbar.
Det kan räcka att han känner doften av en hund som t.e.x går före honom som han inte ser så stressar han upp sig mer o mer.
Varför blir han sån, då vi smågrabbar är lugnet själv och inte bryr oss knappt vilken vi möter?
Matte o husse har jobbat så fruktansvärt mycket med honom i snart 6 år för att han ska kunna möta en hund på ett normalt sätt.
Får han väl träffa den andra hunden går det hur bra som helst och men stressen sitter tyvärr kvar.
Till slut så tror han att allt är hundar vi möter även om det bara är en dam med en väska t.e.x eller en buske på långt håll o,s,v.
Är vi på hundklubben eller något annat ställe där det finns många hundar är han i stort sett som en vanlig hund.
Lydig är han också då han älskar att träna apportering, spår, sök, dirigering, agility och vanlig lydnad.
Ja, allt med andra ord.
Är vi hemma på tomten så kan han morra åt folk o hundar som går förbi samtidigt som han om han kunnat vill hoppa upp i famnen på matte eller husse.
Kan det vara som matte och husse tror att Athos innerst inne är en osäker hund.
Är det därför han gör så här??
Det är inte ofta matte frågar om råd, men har någon något förslag på vad vi kan göra med vår goa, snälla och bästa kompis?
Vi vill att matte o husse och framför allt Athos ska slippa ha så jobbigt när han ser och möter andra hundar.

Vov på er alla!!



8 kommentarer:

Eva sa...

Tror helt klart som ni, att det beror på en viss osäkerhet. Att lite "anfalla" (fast ofta inte aggressivt) är ju många hundars sätt att säga: "HJÄLP! Vad det blev läskigt!! Bäst att skrämma bort!"
Tycker det att han tydligen känner sig tryggare på klubben än i stadsmiljön pekar ditåt också. Där är det väl mer "som alltid" när han kommer men gator och så förändras med bilar, människor, hundar, dofter mm.
Lösning? Tror nog ni försökt det mesta. Möjligen skulle jag ta med honom ut mer där han blir så här. (Hemma på tomten är det väl mycket revir-tänk antar jag.)
Kram!

Sandra sa...

Tyvärr kan jag inte ge något super råd MEN Zamantha hälsar att hon tycker att han är superstilig och hon gillar mjuka killar så han behöver inte skämmas för hennes skull om han är lite osäker ;) Hon föredrar killar som kan visa känslor....nospuss från Zamantha ;)

anette sa...

Hej

Underbart som vanligt att läsa om era äventyr. Har samma problem med våran Sally.
Finfina bilder <3 <3 <3
Kram

Victoria sa...

Jag har också samma problem. Min hund har gjort utfall dock har det blivit bättre nu under sommaren men han stressar fortfarande upp sig jättemycket. Det är osäkerhet. Men jag vet inte hur man ska träna bort stressen.

Team Nelson / Ordringen. sa...

Det är ju omöjligt att säga när man inte vet vad de har gjort.Skulle vara spännande att se om de "spänner" sig själva när de vet att det kommer att bli problem och hunden läser av det. Men som sagt svårt när man inte vet mer.
Hoppas att han kan bli trygg.
Ulf

Katarina sa...

Jag antar att ni har tränat på att 'skvallra' enligt boken Kontaktkontraktet? Det är den metod jag håller på att träna Nanna med - hon blir också lite ängslig vid möte av okända två- och fyrbeningar. På måndag har vi teori om bl a stress på vår unghundskurs - skall prata lite extra med kursledaren om detta då.
Kram!

Malin sa...

Vi har samma problem, men då med hela flocken, här har det smittat av sig tyvärr. Blir ofta ett fasligt liv när vi möter andra hundar vilket är hemskt pinsamt för så har jag aldtig haft hundar som betett sig innan. Alla är jättesnälla så får dom bara hälsa så är det lugnt, till nästa gång. Känns som om vi oxå har provat "allt"... Tur för dom att dom är så goa annars!
Kram

Marie sa...

Härlig softa-bild!
Kan tyvärr inte råda er hur ni ska göra med Athos. Jag vet ju att han är världens goaste kille. Ni har säkert redan provat på bra mycket mer än vad jag kan om detta. Hoppas att ni får några bra tips från någon annan.
Kramar!